Byggnader

Järnvägsstationen och Eslöv är intimt förknippade med varandra. När järnvägen kom till byn 1858 växte Eslöv snabbt, blev köping 1874 och stad 1911.  Eslöv var fram till 1980-talets början en järnvägsknutpunkt. Efter att Eslövs station vid Södra stambanan invigdes 1858 byggdes två anslutande banor. Båda öppnades 1865; en mot Ystad och en mot Landskrona. 1898 öppnades en bana mot Hörby och Kristianstad. 1906 invigdes även en bana till Klippan. Först i Sverige med gångtunnel under spåren Stationen omfattade allt fler resenärer och godstrafik. Därför byggdes 1913 en ny påkostad station med en underjordisk tunnel som anslutning till perrongerna. Eslövs järnvägsstation

Carl Engström var en av Skånes största spannmålsföretagare. Han handlade även med lantbruksmaskiner. Företaget, grundat 1865, höll till i korsvirkeshuset vid Stora torg, kallat Engströmska huset. Carl Engström föddes i Småland 1843. Som 23-åring kom han till Eslöv för att arbeta på en spannmålsfirma, där han snabbt avancerade till föreståndare. 1913 bildades spannmålsfirman Carl Engström AB som med tiden blev en av södra Sveriges största företag inom spannmål, fröer, foder och lantbruksmaskiner. Carl Engström och Eslövs börs I boken När järnvägen kom till byn, skriven av Joel Sallius står det att läsa följande: Carl Engström började med att gå ned

Spritfabriken, eller kanske mjölkpulverfabriken, byggvårdsbutiken, svartklubben, direktörsbostaden, filmstudion eller varför inte riksintresset? Tegelslottet har tjänat många och vägrar att dö. Kanske sneglar det på Lagerhuset och dess stolta renässans. Spritfabriken uppfördes ursprungligen 1904 som mjölkpulverfabriken AB Siccator. Men redan 1910 bytte verksamheten både inriktning och namn. Som Skånsk Spritförädling AB började man tillverka sprit istället för mjölk. Företaget förstatligades sedan 1917 när det köptes upp av AB Vin & Spritcentralen. Efterhand blev tillverkning av sprit alltmer koncentrerad och 1957 lades fabriken i Eslöv ned. Sedan dess har byggnaderna används till olika ändamål som lager, utställningar, svartklubbar med mera. 2005 spelades

Lagerhuset, uppbyggt av trä, av första generationen Asplund, representerad i Eslöv och världen. 90 år senare räddad genom storslagenhet, stolthet och engagemang. I samband med orostiderna under första världskriget uppstod brist på spannmål och Statens lager- och kylhuskommitté föreslog att ett antal lagerhus för beredskapslagring av livsmedel skulle byggas. Lagerhusen anlades i spannmålsproducerande slättbygd några mil från kusten så att de inte skulle kunna nås av fientligt fartygsartilleri. Ytterligare ett kriterium för lokaliseringen var goda järnvägsförbindelser. Träkonstruktion Lagerhusen byggdes i trä, då det gick snabbare än att gjuta i betong. För konstruktionen svarade professorerna Carl Forssell och Erik Hubendick, medan arkitekten

Vattentorn eller fyr? Vårt främsta landmärke som sedan gammalt vakar över och utmärker staden. Något ur Kamomilla stad eller kanske bara utsiktspunkt? Vattentornet uppfördes 1905 av C.A. Ambrosius på privat initiativ. Efter några år övertogs det av Eslövs köping. Till bygget användes armerad betong, vilket var ovanligt 1905. Högst upp placerades en tank på 140 kubikmeter, till vilken vatten pumpades från i första hand en vattentäkt på Villavägen. Tornets höjd är 38 meter och diametern sju meter. Cisternen hålls uppe av sex betongpelare vilka står på 200 ton betongfundament under mark. Vattentornet togs ur bruk 1969 efter att ha varit för

Det ursprungliga Godsmagasinet var en av fyra sammanhängande byggnadsdelar, alla parallella med spåren. Tre i trä och en i tegel. De två yttre var öppna hallar så att hela tåg kunde köra in lasta av, och vidare igenom. Dessa två hallar revs någon gång efter 1975. I stationssamhällena är inte bara stationshusen viktiga, utan även övriga byggnader och anläggningar – järnvägshotell, godsmagasin, uthus, lastkajer, perronger, lokstall, vattenkastare, skyltar, signaler etcetera – har stor betydelse, liksom den öppna plats som anger stationsområde. Även orternas struktur, där järnvägsdragningen främst ses i uppdelningen av en fram- och baksida, är viktig. Där tydliga stations-

Medborgarhuset i Eslöv kallas ibland för ett av den svenska efterkrigstidens mest ambitiösa byggnadsverk. Medborgarhuset invigdes den 28 september år 1957 och är i dag ett arkitektoniskt kulturarv som studenter och arkitekturintresserade från hela världen kommer för att titta på. En skärva av New York landade i slutet av 1950-talet mitt i Eslöv, och Eslövs medborgarhus blev lyxigast i landet. Medborgarhuset stod klart i september 1957 och är ritat av Hans Asplund. Huset har genom åren verkat som en samlingspunkt för kommunens invånare och med sin säregna stil lockat arkitekturintresserade från hela världen. Efterkrigstidens behov av medborgarhus I efterkrigstidens hoppfulla framåtanda växte behovet av

Året 1875 blev det växande stationssamhället Eslöv en köping och samma år beslutade man att utlysa en arkitekttävling om att rita en ny kyrka. Den närmaste kyrkan fanns i byn Västra Sallerup och tanken var att riva den gamla kyrkan när den nya invigts. Tävlingsförslaget ratades Arkitekten Salomon Sörensen vann tävlingen med sitt förslag på en kyrka i utpräglat nygotisk stil. Förslaget blev dock inte godkänt vid överintendentsämbetet, kanske för sin okonventionella placering av kyrktornet vid sidan av långhuset eller för att det helt enkelt blev för dyrt. Istället fick stockholmsarkitekten Carl Möller, som hade kopplingar till överintendentsämbetet, rita den

7 oktober 1910 invigs Eslövs högre samskola, nuvarande Ekenässkolan, av landshövding Robert de la Gardie. Skolverksamheten bestod av Eslövs realskola och högre flickskola samt ett nyinrättat gymnasium som byggde på realskolan.

Stenberget är ett av Eslövs märkligaste byggnadsverk. Det är uppfört år 1887 av bryggeridirektören Christian E Nilsson, även kallad "Eslövskungen". Christian E Nilsson lät resa Stenberget av stenar som blev över, när han byggde sin villa. Området där Stenberget ligger har tillhört Christian E Nilssons trädgård. Förebild för Stenberget är en illustration av Babels torn i en bibel. Stenberget ligger på Villavägen i Eslöv. Denna del av Eslöv kallas för "gamla trädgårdsstaden". Här ligger de stora stenvillorna från 1900-talets början. Scener till Jan Troells film Ingenjör Andrées luftfärd med Max von Sydow spelades in på Stenberget.

Det hörnhus där Eslövs Bostads AB har sitt kontor byggdes 1921 för Frälsningsarméns räkning. Eve Olsson har skrivit en berättelse om huset och dess hyresgäster som vi har fått ta del av. Arkitekten hette E Hjelm. Där har hållits otaliga möten med predikan och mycket sång och musik. Eslövsborna kom gärna och lyssnade. Frälsningsarmén hade kommit till Eslöv långt tidigare. Etableringen skedde redan 1889 i en byggnad som låg ett hundratal meter norrut från hörnet Norregatan och Repslagargatan. När Frälsningsarmén drog sig närmare torget passade bagare Th Truedsson på att flytta in med sitt bageri i arméns gamla lokaler. Frälsningsarmén

Det som idag är Eslövs stadsbibliotek var tidigare biograf Palladium. Byggnaden hette från början Den Store Biografteater. Resultat av guldgrävarfeber Bakom tillkomsten av biografen låg Frans Hermodsson (1870-1944). Enligt uppgift som vi inte kunnat bekräftas hade Frans Hermodsson gett sig ut i världen och hamnat i Klondyke i Nordamerika. Där vaskade han guld och reste senare hem till Eslöv med stora obearbetade guldklumpar. Dessa guldklimpar fick bekosta biografbygget i Eslöv. På Facebooksidan Du vet att du kommer från Eslöv när... kan vi läsa följande, som bekräftar berättelsen: Direktör F.O. Hermodsson föddes i Eslöv 1870. Han greps i unga år av

På platsen där Gamla Östra Skolan ligger har skolverksamhet bedrivits sedan 1840-talet. Tidigare låg Byskolan på platsen, men när Eslöv blev Köping uppfördes 1876 Eslöfs köpings folkskola, som Gamla Östra Skolan först hette. Genom folkskolestadgan blev det från och med 1842 lagstadgat för alla svenska barn att gå i skolan. Gamla Östra skolan uppfördes som folkskola år 1876. Eslöv var vid denna tid fortfarande köping och skolan omnämndes vid uppförandet som Köpingeskolan. År 1911 när Eslöv blev en stad tog kommunen över ansvaret för skolan. Eslövs äldsta bevarade skolbyggnad Skolan är en tidstypisk representant för den svenska folkskolan utformad utifrån

Fabriken blev färdigbyggd 1894. Den producerade betsaften pumpades via ett rörsystem till Örtofta. En saftstation (även saftfabrik) är en fabriksanläggning där man utvinner råsaften ur sockerbetor. En saftstation fungerade undantagslöst som en filial till ett närbeläget sockerbruk, där saften sedan omvandlades till råsocker . En rörledning gick mellan saftstation och sockerbruk. Landets tre första saftstationer uppfördes år 1894. De byggdes liksom sockerbruken i anslutning till någon järnvägslinje. I Sverige fanns saftstationer i Eslöv, Gärsnäs, Teckomatorp och Klågerup. sockerbruk. Saftstationen var i drift fram till 1938/1939. Tre år senare övertogs anläggningen av Felix AB för ändamålet konservproduktion. Till den första betkampanjen

Västra skolan eller Vestra folkskolan som den hette på den tiden invigdes vid en högtidlighet i Eslövs kyrka i mitten av februari 1910. Dessförinnan hade hantlangarna strejkat och förmannen till bygget blivit avskedad. Byggnadsarbetena fortgick i stort sett enligt planerna, men på våren 1909 inträffade en strejk som kom att försena skolbygget. Arbetarna var inte nöjda med förmannen och krävde hans avgång. I protest lade de ned arbetet. Enligt Skåningen Eslöfs Tidning tisdagen den 23 mars utbröt strejken lördagen den 20 mars kl 09.30. Det var 14 hantlangare som lade ner arbetet. "De anhöll att få en man till hjelp,