Västra skolan

Västra skolan eller Vestra folkskolan som den hette på den tiden invigdes vid en högtidlighet i Eslövs kyrka i mitten av februari 1910. Dessförinnan hade hantlangarna strejkat och förmannen till bygget blivit avskedad.

Byggnadsarbetena fortgick i stort sett enligt planerna, men på våren 1909 inträffade en strejk som kom att försena skolbygget.

Arbetarna var inte nöjda med förmannen och krävde hans avgång. I protest lade de ned arbetet. Enligt Skåningen Eslöfs Tidning tisdagen den 23 mars utbröt strejken lördagen den 20 mars kl 09.30. Det var 14 hantlangare som lade ner arbetet. ”De anhöll att få en man till hjelp, och då förmannen nekade dem detta, under under framhållande af att det ej kunde anses behöfligt, lemnade de arbetet”.

Så småningom nådde parterna en överenskommelse och arbetet kunde återupptas onsdagen den 14 april. Omkring den 1 juni hade bygget kommit så långt att man samlades till taklagsgille.

Västra skolan stod klar under slutet av 1909 och togs i bruk när vårterminen började i januari 1910.

Högtidlig invigning

Kyrkan fylldes snabbt av elever, lärare, föräldrar och representanter för kommunalfullmäktige med flera kommunala myndigheter.

Programmet i kyrkan inleddes med sång, varefter kyrkoherde Lorentz Edelberg gav en redogörelse över skolans tillkomst. Han erinrade att det inte på 33 år hade byggts någon ny skola. Behovet av en ny skolbyggnad fick ökad aktualitet i och med att köpingen 1909 inkorporerade Västra Sallerups municipalsamhälle. Befolkningen ökade då med 2 700 personer.

Efter Edelbergs tal sjöngs psalm 59, verserna 3 till och med 5. Invigningstalet hölls av folkskoleinspektören Kyrkoherde Sam. Stadener, Ystad.

Efter invigningssången läste kyrkoherde Lorentz Edelberg och pastor A. Callmer Fader vår och Välsignelsen. Högtidligheten avslutades med ps 3 v 7.

I processionen med Eslövs skyttemusik i spetsen återvände man till Vestra skolan och platsen framför det nya skolhuset. Här förklarade Sam. Stadener skolan för invigd.

Lokalerna

Den nya skolbyggnaden beundrades av alla. Den var mycket välkommen, eftersom behovet av lokaler var stort.

I källarplanets östra del fanns skolköket med matsal, kök och skafferi. Möblerna i matsalen var gröna. Bordet var klätt med ”outslitlig linoleumsmatta” och hade mässingskant. Köket var utrustat med fyra ugnar och tre bakbord med skåp. Vidare fanns där en stor diskbänk. Den svarta tavlan fanns förstås på plats, och på den skrevs dagens matsedel.

Vidare hade källarplanet slöjdsal och tvättstuga, ett stort badrum med tolv badkar med dusch över varje, ångpannerum, kolkällare och sex stora visthusbodar för lärarinnornas räkning.

På första våningen låg, förutom de manliga lärarnas rum,  fyra större och mindre skolsalar. De större klassrummen hade plats för 42-48 elever och de mindre 32 elever. Rummen var höga och ljusa och försedda med tre stora fönster. På golvet i salarna låg linoleummattor.

På andra våningen såg planlösningen likadan ut, men här var bostadsrummen reserverade för lärarinnorna.

Vindsvåningen hade en reservsal mitt emot trappuppgången. I övrigt fanns här sex tvårumslägenheter med kök för lärarinnorna.

Vindsvåningen kom att förbli tjänstebostad fram till 1988.

35 års jobb är över

5 februari 1989 skriver Eve Olsson i tidningen om Allan Sundberg som efter 35 års tjänst på skolan drog sig tillbaka.

”Vaktmästare Allan Sundberg har efter 35 år slutat skolan. Sommaren 1953 tillträdde han en tjänst som vaktmästare på Västra skolan. En arbetsplats som han har varit trogen alltsedan dess och stortrivs på, men nu är det dags att gå i pension.

I 35 år har han inte bara jobbat på Västra skolan, han och hustrun Edith har även haft sin bostad i skolan. Han var en av de sista i kommunal tjänst som bodde på sin arbetsplats. Bostaden lämnade han dock redan förra året eftersom han kommit över en passande lägenhet ute på stan, som kunde ersätta skolbostaden. Allans sista arbetsdag ägnade han bl a åt en sista genomgång med Västra skolans nye vaktmästare och efterträdaren Inge Andreasson.”