Viderups slott

Viderup, förr stavat Hviderup (eller Hvidarp), uppfördes i början av 1600-talet av Anna Brahe.

Huvudbyggnaden är i renässansstil. Den har två våningar och omger tillsammans med två envåningsflyglar en borggård som är öppen mot norr. Slottet ligger på en rektangulär borgholme med breda vallgravar, som får sitt vatten från Kävlingeån. Slottet är i sina huvuddrag bevarat intill vår tid.

År 1604 köpte det danska riksrådet Steen Maltesen Sehestad Viderups gård. Han var då länsman på Bohus och sedan 1592 gift med Anne Henriksdatter Brahe till Löberöd. Ett par år efter köpet fick han Frosta härad i förläning. Han hade troligtvis föga tid över att ägna åt sina gods då han fram till sin död 1611 var länsman på Varberg, riksmarsk och härförare under Kalmarkriget. Förvaltningen måste därför ha vilat i Anne Brahes händer. Hon uppförde slott på sina båda gårdar Viderup och Löberöd.

Det är okänt om det funnits någon ståndsmässig bebyggelse på Viderup tidigare. Sätesgården bildades på 1560-talet, då riksrådet Verner Tönneson Parsberg av Frederik II erhöll ett antal gårdar i Viderup och Gårdstånga by. De samlade ägorna låg nära Örtofta, som hans far erhållit i sitt första äktenskap med Maren Knudsdatter Hasse. Hans son Christoffer Parsberg skrev sig 1584 till Viderup, vilket kan betyda att här redan då funnits en bebyggelse av sätesgårdskaraktär.

Anne Brahes anläggning är i sina huvuddrag bevarad intill vår tid. Den utfördes på traditionellt sätt med vattengravar kring en rektangulär borgholme, på vilken mangårdsbyggnaderna hade sin plats. Av den inredning som Anne Brahe smyckade sitt nybyggda slott med är, så när som på en spisel, inget bevarat. Då hon anlitade en av tidens främsta träsnidare, Jacob Kremberg, till den praktfulla utsmyckningen i Gårdstånga kyrka är det troligt att hon även prydde sitt hus på ett värdigt sätt. Vid kyrkan uppförde hon ett hospital, som idag fungerar som vandrarhem.

Över ingången kan man läsa följande inskrift på moderniserat språk: – ”Anno 1619 lät ärlig och välbördig fru, fru Anne Brahe, salig Steen Maltesens till Löberöd och Viderup, fundera och bygga detta hospital Gud till ära, fattiga människor till tröst och uppehälle, och haver hon det så försörgt att sex arma Guds lemmar skall häruti årligen så länge världen står försörgas med nödtorftig spisning, skor och kläder, livs eldbrand, rykt och vartäckt. Bryt ditt bröd för den hungrige och inled de elända i ditt hus, ser du någon naken så kläd honom och undandra dig icke från ditt kött. Esai.58. ” – Till sist lät hon 1622 uppföra ett gravkor för sig och maken på kyrkans norra sida. Där förenades hon med honom 1635. Anne Brahe var noga med att dokumentera sina byggnader genom inskrifter i sten eller järnklamror på väggen. På huvudbyggnadens fasad finns över portalen en sandstenstavla med Sehestads och Brahes vapen samt på väggen därovan ABSSM 1617 (Anne Brahe Salig Steen Maltesens och byggnadsåret). På den västra flygeln finns en motsvarande inskription och årtalet 1623.

Viderup och Löberöd övergick efter hennes död till systersonen Henrik Ramel till Bäckaskog. Sedan dess har Viderup utan att vara fideikommiss förblivit inom hans släkt. Henrik Ramel var då landsdomare i Skåne och hade Frosta härad i förläning. Han var under lång tid hovmästare vid Sorö akademi och blev därefter riksråd och slutade sitt liv som länsman på Möen. Han var troligen sällan på Viderup. Sonen Hans Ramel till Maltesholm ärvde honom. Liksom fadern innehade han förtroendeposten som landsdomare. Vid Skånes övergång svor han svenska kronan trohet och introducerade sin ätt på riddarhuset 1664. Man känner inte till att han visat något intresse för Viderup bland alla sina gårdar. Dessa ärvdes av Malte Ramel, kallad ”den rike”. Under hans tid utfördes en genomgripande ombyggnad av västra flygeln att döma av inskriftstavlan över dörren: ”Förnyad af MR och GEL åhr 1741”, uttytt Malte Ramel och Gertrud Elisabet Liewen.

De gamla husen på Viderup måste vid denna tid ha börjat förfalla. Carl Bonde kallade gården i sin resejournal 1763 ”en gammal ruin”. Det blev också nästan helt omgestaltat då Maltes son Hans Ramel, ”Bygge-Hans”, tillträdde gården. Han började med att modernisera jordbruket. Ladugården ombyggdes helt efter moderna principer. Som rådgivare och hjälp vid ombyggnaden av slottet anlitade Hans Ramel sin släkting hovarkitekten Carl Hårleman.

Slottets renässanskaraktärförändrades nu helt. Trapptornet revs och ersattes med en dörr i fasadens mitt och en inre trappa, gavelbyggnaderna skalades bort, fönstren placerades i jämna rader och en gavelfronton åt gårdssidan byggdes till accentuerande av symmetrin. Om dessa arbeten erinrar en inskriftstavla: ”Förnyad af H:R och A:B:L:Anno 1752”, uttytt Hans Ramel och Amalia Beata Lewenhaupt. Borggården fick sin slutliga utformning några år senare då den gamla korsvirkesflygeln på östsidan ersattes med en nybyggnad i stil med den västra och liksom denna försedd med en dubbel fritrappa. Även här anbringades en inskriftstavla med byggnadsåret 1758. Öster om borggården anlade Hans Ramel en trädgård efter ritningar av Adolf Fredrik Barnekow. Längs vägarna planterades alléer, bl a längs vägen till Gårdstånga.

Viderup var den av Hans Ramels många gårdar där han helst vistades. Det blev hans yngre son, Otto Ramel, som 1792 fick överta den. Han nöjde sig inte med den restaurerade huvudbyggnaden utan lät uppföra en tredje våning. Om dess och slottets vidare öden berättar två inskriftstavlor vid huvudentrén: ”Anno 1925 den 15 mars nedbrann tredje våningen som uppbyggts av O:R och V:U:S Anno 1805” (Otto Ramel och Vivika Ulrika Sture) samt ”Återställd i sitt äldre skick av M: R och E:M :N” (Malte Ramel och Elisabet Maria Nyström). Under Otto Ramels tid genomfördes 1801 – 1807 enskifte av godset. Den holsteinska ladugården revs och istället uppfördes ett magnifikt häststall i två våningar. Dess grund var emellertid för svag och kort tid därefter måste därför övervåningen nedtagas. Ladugården fick sin plats nordväst om denna byggnad.

Källa: Eslövs kommuns gamla webbplats/Ulf Axelsson