Ellinge slott

Ellinge är ett av Skånes äldsta herresäten med anor från 1200-talet. Endast rester av den borg med gravar och hus som byggdes på medeltiden finns bevarade inom det nuvarande corpsdelogiets murar.

De herremän, som under medeltiden innehade Ellinge, tillhörde de mäktiga i landet. Först i raden av dessa stormän nämns Erland som var fader till ärkebiskoparna Jacob och Erland Erlandsen. Genom sin moder, Caecilia, var de bl a släkt med Danmarks främsta stormansätt Hvide och den Sverkerska kungaätten i Sverige. Ytterligare två söner fanns i brödraskaran – Johan och Niels Erlandsen – som båda anses ha varit ägare till Ellinge efter varandra. De var s k gälkare, d v s konungens högsta ämbetsmän i Skåne.

Ellinge förblev i Erlandsönernas släkt fram till 1371, då herresätet köptes av Peder Axelsen Thott till Härlöv i närheten av Kristianstad. Hans svärson, riddaren Niels Svendsen Sparre, löste till sig Ellinge 1395. I mer än hundra år kom Ellinge att tillhöra den från Jylland stammande Sparresläkt som förde två sparrar i sitt vapen.

Detta århundrade präglades av Kalmarunionen och ett närmande mellan de tre nordiska länderna. Sparrarna till Ellinge var ett exempel på detta. Niels Svendsens son Claus Nielsen Sparre blev genom giftermål med Katarina Bielke herre till Vik i Uppland samt svåger till den svenske marsken och senare riksföreståndaren och konungen Karl Knutsson Bonde. Trots svenska förbindelser förblev han trogen sitt fädernesland – Danmark. Hans son, Niels Clausen Sparre blev däremot genom sin uppfostran och släktskap med landets ledande män Karl Knutsson och Sten Sture helt svensk. Ellinge indrogs till den danska kronan och såldes därefter 1511 till det danska och norska riksrådet Henrik Krummedige, en av centralfigurerna i denna av unionsstrider präglade tid.

Sett mot denna bakgrund är det märkligt att inte Ellinge spelat någon roll i de många dansk – svenska striderna. Borgen omtalas emellertid i samband med Sören Norbys skånska uppror 1525, då den blev intagen och plundrad. Eske Pedersen Bille fick Ellinge liksom Månstorp och det halländska Vallen genom sin hustru, Henrik Krummediges dotter Sophie. Sannolikt lät han utföra försvarbara anläggningar med grundmurade stenhus omgivna av vattengravar på Månstorp och Ellinge. Hur det såg ut på hans tid är endast gissningar – någon arkeologisk och byggnadshistorisk undersökning har inte gjorts.

Först närmare ett och ett halvt århundrade senare (1680-talet) finns teckningar på Ellinge gjorda av Gerhard Burman ur Burman-Fischers prospektverk som utgavs 1756. Under denna långa mellantid hade gården haft sex efter varandra följande ägare, vilka medverkat till att ge borgholmen det utseende som teckningen visar. Ägare av Ellinge var då (1680-talet) vice landsdomaren i Skåne Christoffer Walkendorff. Den enda byggnad som numera återstår, om än i förändrat skick, är östra längan – det nuvarande corpsdelogiet.

Riksrådet Eske Brock var den siste på svärdsidan av sin ätt . Han dog 1625 och Ellinge ärvdes av dottern Birgitte och hennes man Tyge Brahe till Tosterup. Kort därefter sålde de Ellinge till den rike godsägaren Frands Lykke, gift med en syster till Brigitte, Lisbeth Brock. Frands Lykke bytte bort Ellinge till fröken Mette Barnekow. Hon förblev ogift till sin död åtta år senare och bodde troligen inte på Ellinge. Hennes brorsdotter Margrete Barnekow och hennes man, den ovan nämnde Christoffer Walkendorff, flyttade dit. Deras son Hans slösade bort sitt arv så grundligt att han måste låna bröd av sina egna bönder. Han blev därför kallad ”Hans Lånekaka”.

Hans Walkendorff nödgades att sälja Ellinge 1714 p g a skuld. Köpare var grevinnan Margareta von Ascheberg, som lät göra en besiktning av Ellinge, vilken visade att byggnaderna befann sig i ett tillstånd av starkt förfall. Dottern Magdalena Elenora och hennes man generalmajoren och landshövdingen friherre Wilhelm Bennet övertog 1724 borgen. Ellinge genomgick nu mycket stora förändringar. Den medeltidsaktigt slutna skånsk – danska borgen förvandlades till en öppen herrgård av sedvanlig svensk typ. Även slottets omgivningar (park och trädgårdar) förändrades. Det uppges att restaureringen tog sin början 1735.

Landshövding Wilhelm Bennet dog fem år senare och man kan fråga sig om han fick tillfälle att se den fullbordad. Arvtagerska var Christina Brita Bennet, som gifte sig med överstelöjtnanten greve Carl Fredrik Dücker.

Ellinge förblev i dennes släkt till 1889 då hans sonson, den siste Carl Fredrik Dücker, avled barnlös. Han efterträddes av sin systerdotters son, kabinettskammarherren friherre Christian Fredrik Wrangel af Sauss. Dennes sonson dog 1948 och Ellinge inköptes därefter av teknologie doktorn Ernst Jonas Wehtje och dennes maka fru Britta Elferson.

1854 revs den norra flygeln på borgholmen och istället uppfördes den ännu befintliga tornartade stenbyggnaden. Sedan Ellinge övergått i teknologie doktor Ernst Wehtjes och hans makas händer har slottet under 1950-talet varit föremål för omfattande restaurerings – och förnyelsearbeten. Äldre arkitekturdetaljer har tillvaratagits, men den inre utsmyckningen med konstverk och möbler har medförts av slottets nya ägare.

Källa: Eslövs kommuns gamla webbplats