Om Löberöd

Det finns två viktiga händelser som bidragit till uppkomsten av Löberöds samhälle. Den ena var då Jöns Nilsson, ladufogde på Löberöds gods, som då ägdes av greve Axel de la Gardie, fick överta Ölycke gård. Den andra var då järnvägen anlades år 1866.

Innan Ystad–Eslövs järnväg tillkom 1866 bestod platsen av ren landsbygd. På platsen fanns en bondgård – Ölyckegården – som har gett namn åt både Löberöds skola och vård- och omsorgsboendet på orten.

Jöns Nilsson

Dragningen av järnvägen kom att gå så nära Löberöds gods som möjligt. Löberöds gods ägdes vid den tiden av greve Axel de la Gardie. På godset arbetade Jöns Nilsson som ladufogde.

Jöns Nilsson fick arrendera gården Ölycke, öster om Löberödsgården. Nilsson brukade marken och kunde utveckla lantbruket och skaffade sig en stor kreatursbesättning. Då baron Henrik Ramel köpte Löberöd i början på 1870-talet av greve de la Gardie köpte Jöns Nilsson Ölyckegården.

Från gården styckade Nilsson av små tomter och sålde dem till ett förmånligt pris. Jöns Nilsson var en skänkte även pengar till fattiga och behövande i byn. Läs mer om Jöns Nilsson här.

Industri och handelssamhälle

På ett par årtionden växte samhället och blev ett stort industri- och handelssamhälle med järnvägshotell, flera affärer, hotell, bank, mejeri med mera. Mycket av den ursprungliga bebyggelsen är välbevarad.

I centrum strålade också vägnätet samman med vägar mot Hörby, Västerstad och Rolsberga.

Många undrar varför det inte finns en kyrka i Löberöd. Anledningen är att Högseröds by, där sockenkyrkan ligger, förr var den viktigaste orten. När järnvägen byggdes, lades stationen på Ölyckegårdens mark. Löberöds slotts greve bestämde att stationen skulle heta Löberöd.

Järnvägstrafiken upphörde 1981.

Sidan är under uppbyggnad. Välkommen att bidra med information till den här sidan!