Jöns Nilsson

Jöns Nilsson kom som 20-åring till Löberöds gods. Han blev snabbt känd för sin arbetsamhet och klokhet och avancerade först till fördräng och därefter till ladufogde.

Redan som 25-åring fick han möjlighet att arrendera gården Ölycke. Ölycke brukades av två fästebönder, men när dessa lämnade sina gårdar, erbjöd greve Axel de la Gardie Nilsson att överta gårdarna.

Jöns Nilsson gick med på förslaget om greven lovade att hjälpa honom med kontanter, kreatur och inventarier. På Löberöds Hembygdsförenings hemsida kan man läsa att Nilsson de första åren fick betala arrendet genom dagsverken, men redan år 1868 betalade han arrendet med pengar.

Nilsson märglade marken och fick på det viset stora skördar. Lantbruket frodades och Nilsson skaffade sig en stor kreatursbesättning. Han inrättade ett mejeri, där lantbrukare från flera socknar kunde lämna sin mjölk. Detta mejeri anses vara det äldsta i Skåne.

Då Ystad-Eslövs järnväg anlades 1866 och stationen Löberöd byggts i närheten av Jöns Nilssons gård började han att handla med spannmål.

Då baron Henrik Ramel köpte Löberöd i början på 1870-talet av greve de la Gardie friköpte Jöns Nilsson Ölyckegården.

Från gården styckade Nilsson av små tomter och sålde dem till ett förmånligt pris. Jöns Nilsson skänkte även pengar till fattiga och behövande i byn.