Tidig historia

Billinge gamla by har anor från 400-500-talen och redan vid medeltidens början, på 1100-talet, tror man att byn bestått av ett femtontal gårdar.

Från denna tid finns finns gravar i form av stensättningar. En av dessa är Galgabacken – ett gravfält från järnåldern, som innehåller nio fornlämningar.

Tillgången till dricksvatten var en viktig faktor för valet av boplats för dåtidens Billingebor. I boken Billinge, från by till samhälle som intresserade sockenbor gett ut kan man bland annat läsa om medeltidens Billinge.

Eftersom Billinges gamla romanska kyrka från 1100-talets slut haft ett ursprungligt torn i väster, bör en storman ha dominerat området. Till denna familj har måhända den Asmund hört, vilken på 1200-talet byter bort sju gårdar i Billinge till ärkediakonen Håkan vid Lunds domkyrka.

Bytet av gårdar i Billinge fortsätter under medeltiden. Vid reformationen i Danmark 1536 (ja Billinge och Skåne var ju danskt på den tiden) äger Lunds domkyrka ett sjuttiotal gårdar, varav sju i Billinge. År 1654 byter kong Frederik III bort dessa gårdar till Otto Thott på Näs. Sonen Tage på Eriksholm (nuvarande Trolleholm) ärver dem.

Efter Skånska kriget 1675-79 blev gårdarna i gamla Billinge kronohemman.

På en gammal karta från 1706 hittar man 23 gårdar som utgör Billinge by. Husen låg tätt och kring byn låg odlingsmarken i tre våningar, där man växelvis odlade råg och korn och däremellan lät marken vara i träda.

Billinge by drabbades hårt av en brand 1711 då tolv av gårdarna brann ner.

Under andra delen av artonhundratalet och de första årtiondena av nittonhundratalet byggdes den nya kyrkan, industrialiseringen tog sin början och järnvägen kom till byn.