Örtofta slott

Örtofta tillhör de allra äldsta slotten/borgarna i Skåne, känt redan på 1000-talet och var under medeltiden ett av de mest betydelsefulla godsen. Örtofta betecknade förr själva slottet, medan den kringliggande bebyggelsen kallades Väggerup, senare Väggarp.

Den första kände ägaren hette Trugot Has. Han hade, tillsammans med andra förnäma skånska män, slutit lands- och särfred mellan Skåne och Sverige (Skåne tillhörde ju Danmark på den här tiden) och skrivit sig på Örtofta på 1380-talet.

Trugot Has son, Trued Has, som var riddare (bland annat vid Erik av Pommerns bröllop), blev 1412 hövitsman på Gotland. Där byggde han till Visborgs borg, på vilken han bodde till sin död 1437.

Grundaren av dagens slott

Det är lite ovisst vem som är grundaren av Örtofta. År 1396 utfärdade nämligen unionsdrottningen Margareta ett förbud mot att uppföra borgar eller fästen. Detta förbud upphävdes först 1483 och det är knappast troligt att ett hus byggdes på Örtofta mellan dessa år.

1483 ägdes Örtofta av riksrådet Tönne Vernesen Parsberg. Borgen hade kommit i hans ägo genom giftermålet med Trued Has sondotter, riksrådet och riddaren Knud Truedsen Has dotter Maria. Tönne Vernersen Parsberg var av bayersk uradel. Troligen var det han som på slutet av 1400-talet lät uppföra ett hus varav rester ännu finns i den nuvarande borgen.

Bråån strömmade förbi borgtomten på tre sidor, så genom att gräva en grav tvärs över näset blev den försvarbar.

Birkerätt

Borgherrarna på Örtofta hade så kallad Birkerätt, det vill säga full domsrätt domsrätt över invånarna i Örtofta by, vilket innebar att egendomen utgjorde ett eget härad. Egendomen bildade ett litet självständigt rike där borgherrens lagar gällde. Där fanns eget tingshus, stockar för stockstraff samt även avrättningsplats. Ännu på 1700-talet fanns ruinen av birkhus kvar i Örtofta.

Danska adels- och stormanssläkter

Genom arv kom Örtofta att tillhöra medlemmar av flera danska adels- och stormanssläkter – Nielstrup, Lindenov, Bille, Brock, Brahe och Lykke.

År 1632 köpte landsdomaren i Skåne Henrik Ramel Örtofta. Han var även ägare till Bäckaskog gods. Han lät uppföra en grundmurad loge och lada 1635 och försåg några år senare även kyrkan med ett torn samt byggde landsvägsbron (som tillbyggdes på 1900-talet).

Henrik Ramel uppförde en grundmurad loge och lada 1635, försåg kyrkan några år senare med ett torn och byggde landsvägsbron, tillbyggd på 1900-talet. Henrik Ramel dog 1653. Örtofta övertogs av dottern Else, som året därpå gifte sig med vicepresidenten Christian Barnekow till Vittskövle och dog i barnsäng ett 1658, samma år som Skåne blev Svenskt.

Från dansk hovjunkare till svensk adelsman

Christian Barnekow gifte om sig med Birgitte Skeel till Vallö och fick med henne sonen Kjell Christoffer Barnekow, som vid endast tre års ålder ärvde Örtofta. Gården förvaltades under hans omyndighetstid av modern.

Krigaren och karolinen Kjell Christoffer Barnekow gifte sig med Margareta von Ascheberg. Av deras barn ärvde de två sönerna Örtofta och Christian Barnekow blev 1727 ensam ägare genom att lösa in broderns del. Han gifte sig följande år med fältmarskalken greve Magnus Stenbocks dotter Eva Charlotta Juliana.

Christian Barnekow blev på 1740-talet landshövding i Kristianstads län, överkommendant i residensstaden och upphöjdes till friherre. Han har troligen därefter inte bott på Örtofta utan i staden och på sitt gods Vittskövle. Hans dotter Margareta Magdalena och hennes man, hovmarskalken friherre Carl Filip Sack till Bergshammar, köpte efter faderns död gården. De bodde här och blev begravda i Örtofta kyrka. Under deras tid genomgick slottets inre en restaurering. Margareta Magdalenas bror Adolf Fredrik Barnekow var en skicklig trädgårdsarkitekt och har säkerligen medverkat i arbetet med de nya trädgårdsanläggningarna som påbörjades under denna tid.

Man kan förmoda att med anledning av bröllopet verkställdes den grundliga reparationen av huvudbyggnaden, som inskriftstavlan över ingångsdörren berättar om. Denna bär Barnekows och Stenbocks vapen, herrskapets namnchiffer och årtalet 1728 samt en vers. Möjligen var det hans avsikt att ge huvudbyggnadens borggårdsfasad ett karolinskt utseende genom att uppdela den med pilastrar. Man kan se regelbundet insatta kapitälliknande partier i den övre rundbågsfrisen. Han rev den gamla korsvirkesflygeln och ersatte den med ett envånings stenhus beläget fristående från huvudbyggnaden och uppförde en korresponderande flygel av korsvirke på södra sidan. Han lät också fylla igen den östra graven och använde den huggna gråstenen som kanalen var klädd med till den nya norra flygeln samt till hägnad runt gården.

En ny trädgård planlades väster om borgholmen på åns andra sida. Därför revs två bondgårdar i byn och flyttades längre bort. Margareta Magdalena Barnekow överlevde sin make och efter hennes död delades Örtofta mellan arvingarna. 1809 löste äldsta dottern Eva Catharina Sack och hennes man, ryttmästaren greve Johan Henrik Dücker till sig hela godset. Greve Dücker hade sedan giftermålet 1803 arrenderat godset av svärmodern. Detta år revs den södra korsvirkesflygeln och en ny byggnad uppfördes. På hans tid anlades den första avelsgården vid Slättäng. Hans son, majoren greve Carl Fredrik Dücker, löste till sig gården efter moderns död 1827. Året därpå genomfördes enskiftet på Örtofta. Carl Fredrik Dücker anlade 1841 avelsgården Sveaborg.

Med sin fru Eva Ottiliana Elisabeth Berg von Linde från Axelvold hade han två söner av vilken den yngre, Carl Fredrik, erhöll Slättäng och den äldre Johan Henrik Valter Örtofta. Han hade redan under faderns sista år arrenderat gården och löste 1855 till sig den. Under arrendetiden anlade han den tredje avelsgården Toftaholm.

Båda bröderna var ogifta och då Johan Dücker avled 1892 utslocknade ätten med honom. Genom den stora ombyggnaden av borgen 1857 – 61 såg han till att minnet efter honom bevarades. Ritningarna till den tegelborg i fransk renässansstil, som nu finns på Örtofta, utfördes av arkitekten Ferdinand Meldahl. Det blev en kraftig omgestaltning av anläggningen med en mångfald byggnadskroppar i form av torn och paviljonger under höga, tältliknande skiffertak. Över huvudentrén uppfördes vid takfoten en liten fronton, i vilken en sten med Dückers vapen insattes.

Dücker hade i sitt testamente förordnat att Örtofta och Slättäng skulle tillfalla dåvarande underlöjtnanten Jacob Erland Fredrik Bennet, som ett par år senare tillträdde Örtofta och 1902 Slättäng. I sitt äktenskap med Anna Rosenblad hade han sonen, friherre Carl Wilhelm Henrik Dücker Bennet, som några år senare överlät gården till sina barn.

Örtofta slott ägs och bebos sedan 1989 av familjen Dir. Leg Vet. Peter Clemens Melinder.