Marieholms yllefabrik

Redan omkring 1870 startade Magnus Sundelius ett färgeri intill Saxån i Marieholm. Färgeriet nådde man via en enkel träbro över Saxån. Intill bron fanns ett ställe där man kunde tvätta i ån. Fabriksbyggnaderna var enkla och bestod av två gråstensbyggnader. Till området hörde cirka tre tunnland jord.

År 1898 förvärvades färgeriet av färgmästaren vid dåvarande yllefabriken i Furulund, Carl Hermann och beredningsmästaren vid samma fabrik, Jöns Hansson för 9 000 kronor.

De första åren drevs företaget i de befintliga byggnaderna och med begagnade spinn- och vävstolar. Fabriksanläggningen byggdes ut 1916-18 och 1919 bildades ett aktiebolag. Ytterligare till- och ombyggnader gjordes under 1930- och 40-talen. Fabriken bestod av karderi, spinneri, färgeri, väveri, beredning och avsyning.

Kompanjonskapet med Carl Herrmann upphörde år 1904 när denne beslutade att grunda en egen yllefabrik i Eslöv. Med stor energi drev Jöns Hansson företaget i Marieholm vidare under namnet Marieholms Yllefabrik och 1917 hade antalet medarbetare stigit till 80 personer och antalet mekaniska vävstolar till 36 stycken.

Till rörelsen hörde då även några mindre detaljaffärer i Marieholm, Eslöv och Löberöd. Kontinuerligt moderniserades och byggdes fabriksfastigheterna ut och alltfler maskiner anskaffades.

Tekoindustrins gyllene årtionde

Den svenska tekoindustrins gyllene årtionde var 1940-talet då man fick stora beställningar från försvarsmakten. Vid denna tid uppgick antalet anställda i Marieholms yllefabrik till cirka 400 personer och man var ortens största arbetsgivare.

År 1968 köptes familjeföretaget Marieholms Yllefabrik upp av textilföretaget Almedahl Dalsjöfors AB. Antalet anställda i Marieholm var då cirka 300 personer.

Produktionen i Marieholm upphörde 2002/03 då det inte längre gick att konkurrera med låglöneländer och orderstocken minskade. Marieholms yllefabrik gick aldrig med förlust men de sista åren var vinsterna försumbara. Femtio anställda blev av med jobben när nedläggningsbeskedet kom.

Två miljoner löpmeter tyg

Fram till augusti 2002 gick 58 vävmaskiner för fullt och det producerades som mest två miljoner löpmeter tyg om året.

Produktionen var inriktad på ylletyg, men detta blandades under senare delen av verksamhetsperioden med olika syntetmaterial. Företaget vävde tyger i olika kombinationer av syntet- och naturfiber.

Basen i produktprogrammet var kostym-, byx- och uniformstyger för konfektionsindustrin, men man tillverkade även möbeltyger och inredningstextilier för bilindustrin. En stor del av produktionen, uppemot 90 procent, exporterades.

Samhällsbildande

Marieholms yllefabrik kom genom sin dominans på orten att verka starkt samhällsbildande, även om Marieholm inte direkt var ett typiskt brukssamhälle.

Jöns Hansson hade flera kommunala uppdrag och ägnade stort intresse åt municipalsamhällets utveckling. Han bidrog bland annat aktivt till samhällets elektrifiering, till grundandet av ortens bibliotek och föreläsningsförening, till uppförandet av en större samlingslokal med biograf med mera. Tidvis fanns även bankkontor, kafé, telefonstation och bibliotek i byggnaden.

Företaget tog ett visst ansvar för de anställdas bostadsförsörjning och uppförde 1943 sex bostadshus omfattande tolv lägenheter om två rum och kök, det vill säga en för tiden normalstor bostad för en familj med upp till två barn. Troligtvis subventionerade företaget tillsammans med Reslövs kommun (i vilken Marieholm ingick) även egnahemshus i tätorten.

Källa: Rustan Ligander, Ligander.se/Marieholm