Gasverket

Eslövs gasverk tillverkade och levererade under åren 1908 till 1961 gas till stora delar av Eslövs stad. Fabriksbyggnaderna är idag rivna, medan den gamla kontorsbyggnaden finns kvar.

Eslövs gasverk var i drift 1908 till 1961.

Verket hade två våtklockor och en tjärbassäng och en egen deponi fanns på området, där avfall och restprodukter i form a koks, tjära, förbrukad myrmalm och annat tros ha dumpats.

Man framställde gas med kol-och vedgasverk men ingen biproduktförädling (såsom tjärförädling) fanns på platsen.

Genom statsbidrag förmedlade via Länsstyrelsen i Skåne län har Eslövs kommun låtit genomföra en utökad förstudie över området 2019. I förstudien beskrivs en sannolik arbetsgång för gasframställningen:

1. Stenkol transporterades till gasverket med järnväg.
2. Innan 1951 fanns separata kolhus där kolen förvarades innan förbränning, vilka revs då den nya VK-ugnen byggdes. Då flyttades kolberedningen till en mindre byggnad söder om ugnen. Det är inte känt var kolet lagrades efter 1951.
3. Kolet leddes in i ugnshuset/retorthuset (före 1951) eller VK-ugnen (efter 1951) där förbränning i syrgasfri atmosfär skedde. De brännbara gaserna leddes vidare till släckningstornet och/eller apparathuset.
4. Släckningstornet byggdes 1951. Här kyldes gasen ned och vatten och tjära avskildes.
5. Även apparathuset användes sannolikt till nedkylning av gasen, eventuellt endast innan släckningstornet byggdes. Gasen kyldes i flera steg och vatten och tjära kondenserades ur gasen. Tjäran bör ha letts till en separator eller brunn där den kunde avskiljas från vattnet men någon information om var denna anläggning fanns vid Eslöv har inte påträffats.
6. Efter avkylning renades gasen genom myrmalm/reningsmossa. Det är oklart om reningsmossan endast förvarades i byggnaden benämnd ”reningsmossa” eller om själva reningsprocessen även skedde där.
7. Gasen förvarades i teleskopgasklockor innan distribution på stadens gasnät.