Bonnasmedjan som blev en av Sveriges största grävmaskinstillverkare

Det började i slutet av 1800-talet. Den sista mars 2000, drygt hundratio år senare, var det slut. Beslutet drabbade 661 anställda och innebar slutet för Eslövs största privata arbetsgivare någonsin.

Var fjärde person inom tillverkningsindustrin i kommunen var anställd på Åkermans och beslutet att lägga ner verksamheten skakade om hela Eslöv och påverkade kommunens identitet.

Från början en blandad kompott

Det finns många namnkunniga företag som är eller har varit verksamma i Eslöv. Åkermans är kanske ett av de mest kända. Historien om företaget tar sin början redan 1872 då Nils Håkansson startade en smidesverkstad i staden. 1889 köpte Lars Petter Åkerman företaget och döpte det till Åkermans Gjuteri och Mekaniska Verkstad.

De första 50 åren var produktionen varierad, bland annat tillverkade man ångpanneroster och förvärmare, gjutna värmepannor, torv- och brännerimaskiner, vägvältar och väghyvlar. Spiran högst upp i tornet på Eslövs kyrka (som tidigare faktiskt hette Västra Sallerups kyrka) var ett av företagens allra första uppdrag.

Och hur var det då med historien om u-båten? Jodå, det är sant att Åkermans fick 1904 i uppdrag att bygga en privat undervattensbåt. Beställare var mösseskräddare Ola Andersson och han betalade hela 1,545 kr i förskott. Men bygget blev aldrig färdigställt och 1930 grävdes u-båten ned på verkstadstomten.

Grävmaskinerna –  Åkermans signum

Åkermans låg från början inte i östra Eslöv, utan på västra sidan där Medborgarhuset idag stoltserar.

Verksamheterna flyttade till Bruksgatan först 1938. Det var efter flytten som Åkermans började tillverka grävmaskiner, vilket blev det som gjorde dem internationellt kända. Lite rolig kuriosa är att den allra första grävmaskinen hade namnet Åkerman 300. Den levererades till Sjöbo Cementgjuteri.

Perioden 1950 till 1980 innebar goda tider för Åkermans. Företaget blev börsnoterat och förvärvade bland annat Kockum-Landsverks grävmaskinstillverkning. Det expanderade successivt med dotterbolag i Norden och senare även i USA. 1980 var Åkermans Sveriges vinstrikaste verkstadsföretag.

Först med vinstdelningssystem för personalen

Något som Åkermans fått uppmärksamhet för, utöver själva tillverkningsverksamheten, är det vinstdelningssystem som infördes för all personal år 1945. De anställda fick alltså del av företagets vinst.

Åkermans var bland de första i Sverige med den här typen av system och det fanns från början en hel del motstånd.

Både fack- och arbetsgivareorganisation ansåg att det var ett olagligt konkurrensmedel.

De ansvariga på Åkermans, med dåvarande verkställande direktören Bernt Lorenz Åkesson i spetsen, drev dock igenom sin idé som sedan levde kvar på företaget.

De sista åren

1991 köptes Åkermans upp av VME Group (senare Volvo Construction Equipment AB) och bytte då namn till VME Excavators AB. Men i folkmun hette det aldrig något annat än just Åkermans.

I takt med att marknaden för tillverkning av grävmaskiner blev mindre minskade dock lönsamheten för företaget. I december 1998 meddelade ledningen för koncernen att tillverkningen i Eslöv skulle läggas ned och 1999 tog Åkermanseran slut i Eslöv.

Fler sysselsatta idag

Nu skrivs istället ny företagshistoria på Åkermansområdet. Idag beräknas fler personer vara sysselsatta där jämfört med under de sista åren innan nedläggningen 1999. Istället för en stor verksamhet finns det nu flera olika aktörer. Det är både företag som för traditionen från Åkerman vidare i form av Disab och företag som mikrobryggeriet Uncharted Brewery som bidrar till att stärka och utveckla Eslöv som livsmedelskommun.

Hanna Åkerman

Lars Peter Åkerman dog redan 1897 vid 49 års ålder från hustru och fem barn. Änkan Hanna Åkerman drev företaget vidare med hjälp av goda vänner till Lars Peter.

I boken ”Från tornspiror till grävmaskiner – ett företags öden och äventyr under 100 år” står det: Lars Peter Åkermans alltför tidiga bortgång drabbade hustrun synnerligen hårt. Hela ansvaret för både familjen och företaget föll på henne, och hon tvangs mobilisera allt hon ägde av energi och handlingskraft i kampen för existensen. Under tjugo års äktenskap hade hon hunnit föda sex barn, varav dock ett gått bort i späda år, och stod nu ensam med fem barn i åldrarna mellan fyra och sexton år. Och de villkor det svenska samhället på den tiden ställde ensamstående mödrar inför, var obarmhärtigt hårda. Några sociala skyddsnät av den typ vi har idag – änkepensioner, barnbidrag, kommunala bostadsbidrag etc – existerade inte.”

Hedersmän kom till undsättning

På sin dödsbädd hade Lars Peter Åkerman bett vännerna grosshandlaren Wilhelm Sonesson i Malmö och provisnialläkaren Nils Kulneff i Eslöv att hjälpa änkan att ta hand om företaget och söka vägar för att driva det vidare.

En hederssak för de båda männen. Wilhelm Sonesson åtog sig att bli förmyndare åt de fem barnen och tog också ett allt större ansvar för bolaget. Han bad grosshandlare Nils Winkler i Malmö, Wilhelm Sonessons kompanjon i Wihl Sonesson & co om hjälp och även han ställde helhjärtat upp.

Trion kom att bli avgörande för Åkermans fortlevnad, men det är en annan historia.