Borlunda

Borlunda kyrkby är belägen i ett rikt odlingslandskap där den trädkantade Bråån slingrar fram som en grön ådra. Den nuvarande kyrkan i Borlunda invigdes 1868 och ersatte då de två medeltida kyrkorna i Borlunda och Skeglinge.

Kyrkan ligger på en kulle och syns vida omkring i landskapet. Bebyggelsen utgörs av kyrkan som ligger på en liten kulle i byns södra sida, skolhuset väster om kyrkan, den gamla prästgården vid infarten från landsväg samt av ett antal andra mindre hus från 1800-talet och 1900-talets början.

Före skiftena i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet låg byns gårdar på rad längs med bygatan som sträckte sig österut från den medeltida kyrkan, vilken låg i byns östra del. När Borlunda enskiftades 1806 behöll endast fyra av byn tio gårdar sina ursprungliga placeringar. Flera av arrendegårdarna slogs vid skiftet 1815 samman till plattgården Borlundagården som ligger ett stycke norr om bykärnan.

Norr om denna ligger den större plattgården Kristineberg, som anlades vid samma tidpunkt och då ersatte den lilla byn Brönneslöv.

Landskapet domineras idag av stora brukningsenheter och präglas av de tre omgivande godsen Ellinge, Skarhult och Viderup.

Källa: Länsstyrelsen

Stenålders och bronsåldersfynd

I området finns flera registrerade lösfynd samt stenåldersboplatser och bronsåldershögar. Fynden tyder på att borlundatrakten varit bebodd under lång tid. Första gången
orten omnämns var på 1100-talet, ortsnamnet skrevs då Borlundom.

Namnet

Namnet Borlunda betyder lunden där man fick bära båtarna när man färdades på ån. Förledet Bor tros syfta på det i Skåne vanligt förekommande förledet Borr (exempelvis Borrby på Österlen) med innebörden hål eller sänka, och efterledet lunda på lund eller skogsdunge. Sammansatt har namnet tolkats som ”lunden där man fick bära båtarna när man färdades på ån”.

Kyrkan

Borlunda gamla kyrka tros ha uppförts under slutet av 1100-talet. Hur den äldre kyrkan ursprungligen såg ut vet man idag relativt lite. I beskrivningar från 1600- och 1700-talen sägs den ha vitkalkade murar av natursten och tak av bly och tegel.

Kyrkoherden Lars Tvenonius skriver 1746 att kyrkans murar stöttades utifrån av tre pelare. Intill kyrkan stod en klockstapel med klocka från 1728. Interiören beskrivs som enkel, men valvslaget kor och predikstol av Jakob Kremberg från 1640. Ett västtorn tillkom 1829.

1859 beslutades att Borlunda och den intilliggande församlingen Skeglinge skulle slås samman. Tanken var att låta uppföra en ny gemensam kyrka och att vinsten med församlingssammanslagningen skulle komma användas till att förbättra folkskolan.

Församlingarnas dåvarande 1100-talskyrkor var båda små och rymde inte på långa vägar den snabbt ökande befolkningen. De var dessutom i stort behov av restaurering.

Skeglingeborna hade det bättre ekonomiskt ställt än Borlundaborna och det beslutades därför att de skulle stå för en större del av kostnaderna för den nya kyrkan. En kommitté bildades med godsägarna Greve Dücker, Baron Wrangel, Baron Schwerin samt Sven Nilsson på Skeglinge nr 4 och kyrkvärden Ola Nilsson i Borlunda. Trots att varken Borlunda eller Skeglinge var patronatskyrkor hade godsägarna stort inflytande i församlingarna då de var stora markägare och deras röster vägde tungt.

Till historien hör även att en stor del av Skeglingeborna i själva verket var nöjda med sin medeltida kyrka och därför inte hade något egentligt intresse av den nya kyrkan. Skeglingeborna utnyttjade även sin besvärsrätt och skrev till kung Karl XV och klagade på beslutet. Deras begäran om att få behålla sin gamla kyrka avslogs emellertid och 1872 revs Skeglinge medeltida kyrka.

Uppdraget att rita den nya kyrkan gick 1862 till den danske arkitekten Ferdinand Meldahl (1827–1908) som två år senare tillträdde sin professur vid konsthögskolan i Köpenhamn.

Källa: Svenska kyrkan