Fornlämningar är spår efter mänsklig verksamhet. De kan till exempel utgöras av boplatser, gravfält, kvarnar eller kulturlager i medeltida städer.
Redan under äldre stenåldern levde människor inom det område som i dag utgör Eslövs kommun. De var nomader som följde åarna och slog sig ner längs dessa och kring Ringsjön och Vombsjön.
I Eslövs kommun finns det många lämningar och spår efter dessa första människorna.
Galgabacken är ett gravfält från järnåldern, som innehåller nio fornlämningar. Galgabacken ligger sydöst om Billinge.
En domarring, två kvadratiska ofyllda stensättningar, två runda fyllda stensättningar samt fyra resta stenar, samtliga kullfallna.
Domarringen som ligger i gravfältets västra del, är 8 meter i diameter och består av sju stenar. Förutom de ovan nämnda anläggningarna finns det en mängd andra stenar i området som kan vara rester av flera gravar.
Gravfältet ligger i ett skogsområde. Enligt traditionen har här funnits en avrättningsplats.
I Hjortsås, vid Hasslebro rastplats mellan Stehag och Stockamöllan, finns ett gravfält.
I en bokskog finns sju stensättningar och sju resta stenar varav fyra är omkullfallna.
Killehög och Ulshög ligger på åkermark i Igelösa.
Ulshög, som är den största, är 18 meter i diameter och 3,5 meter hög. På 1806 års karta kallas området för Ulshögsstycket.
Vägbeskrivning: Från Eslöv mot Gårdstånga. I Gårdstånga tag gamla vägen mot Lund. Efter Kävlingeån sväng till höger mot Igelösa.
På vänster sida om vägen från Nöbbelöv mot Slättäng ligger tre högar på åkrarna vid Braån.
Den största är 20 meter i diameter och 3 meter hög. Mitt emot varandra på båda sidor om vägen från Slättäng mot Benstorp ligger ytterligare två högar. Den största är 23 meter i diameter och 2 meter hög.
Trollhögen ligger i Trollenäs slottspark i sluttningen mot Saxån.
Högen är 25 meter och 3 meter hög. Enligt sägnen sades det att trollen bodde i den. Karen Rosensporre, hustru till Anders Stigsen Thotts, ska enligt berättelser ha blivit ”bergtagen” här, det vill säga inlockad i högen av trollen, år 1440.
Tåbelund ligger i naturreservatet nära vattentornet i södra Eslöv.
Den har enligt traditionen fått sitt namn efter en jättekvinna, Tåbe, som planterade lunden. Där växte en stor ek, Gylde ek, som sattes i förbindelse med spökerier och trolltyg.
Folk som vandrade förbi eken, som stod vid vägen mellan Sallerup och Eslöv, var tvungna att hälsa på den såsom på en människa. Gjorde de inte det råkade de ut för en olycka på vägen.
I Abullahagen (Apelhagen) söder om Eslövs industriområde finns ett gravfält.
Gravfältet innehåller 37 runda stensättnigar samt fyra ofyllda stensättningar. Samtliga är skadade av röjning och stenbrytning. Hörra hög kallas en välvd och högliknande stensättning i gravfältets nordvästra del.
Abullahagen är idag ett naturreservat och ett populärt utflyktsmål.
Du kan läsa mer på vår sida om Eslövs naturreservat
På höger sida om vägen efter Stallåkra, i ett bokskogsområde, ligger ett gravfält från järnåldern.
Det innehåller nio domarringar och en skadad fyrkantig stenkrets. Domarringarna är mellan 4 och 6 meter i diameter och består av fyra till nio, ursprungligen sju till elva, stenar. Två av domarringarna har stenar i mitten. Två av domarringarna har stenar i mitten. Ett par hundra meter söder om gravfältet ovan, på vänstra sidan av vägen i ett skogsparti ligger ännu en domarring. Den är 8 meter i diameter och byggd av nio stenar. I närheten finns ett antal stenblock som kan utgöra rester av andra anläggningar.
På samma sida om vägen nordväst om Gyabjär ligger Guldkullen, ett gravfält från järnåldern, i ett kuperat skogsområde.
Det omfattar nio fornlämningar; fem högar, två domarringar samt två runda stenkretsar. Högarna är låga och oansenliga. De två domarringarna är 7 respektive 9 meter i diameter och består av sex respektive fyra stenar, ursprungligen sannolikt nio stycken. På gravfältet finns ett stort antal spridda stenar som troligen utgör rester av ytterligare anläggningar. Guldkullen sägs ha fått sitt namn sedan två kämpar slagits om guld som påträffats där.
Nordväst om Guldkullen i kuperad skogsmark finns ett annat gravfält med fem fornlämningar; en rund stensättning, en domarring, två kvadratiska stensättningar samt en rest sten. Domarringen med sju stenar är 7 meter i diameter. På gravfältet finns ett stort antal spridda stenar som troligen utgör rester av ytterligare anläggningar.
På höger sida av vägen mot Kärrstorp utanför Stehag ligger Gyabjär, en naturlig höjdsträckning. Den är uppkallad efter trollkvinnan Gya, som lär ha haft sin bostad i berget. Vid juletid påstås enligt traditionen berget stå på guldfötter.
Om Gya finns ett otal sägner bland annat om hur hennes gyllene bägare blev stulen och sedermera gjord till nattvardskalk i Stehags kyrka. Hon hade dock oftast god kontakt med ortsbefolkningen. Bygdens kvinnor brukade till exempel spinna åt henne. Hennes make Thule bodde i berget Thulebacken söder härom. De var inte alltid så goda vänner. När de bråkade kastades bokträd omkring och då var oväder att vänta.
Hasslebrostenen, en sentida runsten, är rest på 1800-talet och placerad under en ek nära vägen.
Under romantiken och göticismen under 17- och 1800-talet restes gärna nya runstenar. Runristningen på Hasslebrostenen är i form av en drakslinga och utläses ”Sten må till minne tala om den som odlat dessa fält från vilka och än mer från vänner döden för tidigt ryckte J.E. Lindekvist”. Johan Eduard Lindequist (1803-1846) var förvaltare på Rönneholm. Han dog den 21 juni 1846 sedan han en het sommardag druckit en iskall öl, blivit förkyld och fått lunginformation.
Runstenen, som är gjord av sandsten, är drygt 1 meter hög och närmast halvcirkelformad, vilket har bestämt runslingans form.
Mellan runslingans nedre ändar finns en skeppsliknande ristning med drakhuvuden i för och akter. Även ett kors ingår i ristningen. Texten lyder: ”Sven reste dessa stenar efter sin fader Thorger”.
Runsten i Flyinge är en av Skånes äldsta, gjord av gnejs och nästan 2 meter hög.
På stenen finns en ristad runslinga. Texten lyder: ”Tholv och Ulv reste dessa stenar efter sin kamrat Asmund Lippe”. Stenen stod ursprungligen i Västervång i en krets av resta stenar.
Skeglinge kyrka uppfördes på 1100-talet i romansk stil och revs på 1870-talet.
På kyrkogårdens nordvästra del har grunden markerats med stenar. Kyrkan har haft kor med absid och vid långhusets södra sida ett vapenhus. På kyrkogården finns en öppen klockstapel.
Öster om vägen från Eslöv i södra Stehag ligger gravfältet Thulebacken i Skytteskogen.
Gravfältet omfattar minst en domarring, en delvis förstörd skeppssättning och ett femtontal stensättningar. Ett stort antal spridda stenar utgör troligen rester av fler anläggningar. Domarringen, som är 7 meter i diameter, är belägen i gravfältets centrala del och består av sex resta stenar som fallit omkull. Ursprungligen har domarringen haft nio stenar.
Skeppssättningen som ligger i närheten är 10 meter lång. Endast ett tiotal stenar i den södra delen finns kvar. De är dock alla omkullfallna. I samma skog sydväst om Thulebacken finns ett annat gravfält med sex fornlämningar; en stensättning och fem resta stenar som fallit omkull. Inom området ligger ytterligare några spridda stenar som möjligen kan vara rester av domarringar.
Västra Strö-monumentet består av fem resta stenar och två runstenar. De står på en åkerholme cirka 300 meter sydväst om Västra Strö nya kyrka.
En av runstenarna har en ristad ansiktsmask samt en otydlig ristning som uttytts som ett människopar. Att hugga in masker i stenarna har tolkats som ett sätt att skrämma bort onda andar.
Texten på stenen lyder: ”Fader lät hugga denna sten efter Björn, som ägde skepp med honom”. På den större av runstenarna står: ”Fader lät hugga dess runor efter sin broder Asser, som fann döden nordpå i viking”. Ristningarnas stil daterar monumentet till 900-talet Efter Kristus.
Observera att din kommentar blir en allmän handling som kan komma att läsas av andra.